makesnosense

Det är läskigt hur allt kan kännas så meningslöst och tomt, pga. en enda människa.
Är vi så beroende av andra? Det är klart att man inte vill vara helt ensam. Men jag menar, man har ju fler än en person att umgås med.
Fast det är klart, en pojkvän har ju en stor och betydande roll i ens liv.
Men livet går vidare.. Och det blir förhoppningsvis bättre.
Men varför ska det vara så svårt att gå vidare, man hade ju ändå ett liv tidigare?
Kan inte komma på vad man gjorde innan man gav sig in i ett förhållande...
Umgicks oftare med vänner.
Kvällarna är värst, det känns ensamt och det är tomt sängen.
Det jobbiga är också att alla planer på framtiden bara försvinner ut i tomma intet. Och det är läskigt hur fort allt kan vara förändrat och man står utan svar om vad som komma skall.
Man ska egentligen inte planera för framtiden.
Tror att det bästa i ett förhållande måste vara att ta en dag i taget och att leva i nuet.
Och att det sämsta att göra när ett förhållande är slut är att leva i dåtiden.
Att tänka på det förgågna gör bara att man river upp gamla känslor och kan råka lura sig själv.
Det är klart att man hade det bra tidigare, annars hade man ju aldrig varit tsm.
Förlorar man en pojkvän får man se till att itsället vinna en vän.